Alla artiklar

Nginx asset cache: aktivera webbläsarcache för statiska filer

För robotar
20 november 2026
Nginx asset cache: aktivera webbläsarcache för statiska filer

Nginx asset cache: introduktion

Nginx asset cache handlar om att få webbläsaren att lagra dina statiska filer – bilder, CSS, JavaScript, typsnitt och ikoner – så besökaren inte behöver ladda ner dem igen vid varje sidvisning. När cachen är korrekt inställd slipper webbläsaren onödiga förfrågningar till servern, sidladdningen går snabbare och bandbredden minskar både för dig som driver sajten och för den som besöker den.

Varför webbläsarcache är viktigt

Varje fil som ingår på en sida ger ett separat HTTP-anrop. En besökare som tittar på flera sidor laddar samma logotyp, samma CSS-fil och samma typsnitt om och om igen om webbläsaren inte får instruktion att spara dem lokalt. Med en korrekt inställd nginx asset cache lagras filerna i besökarens webbläsare i stället, och efterföljande sidvisningar blir betydligt snabbare eftersom webbläsaren kan hämta filerna från sin egen cache.

expires och Cache-Control – skillnaden

Nginx har två sätt att styra webbläsarcache: expires-direktivet och Cache-Control-headern. expires är det äldre alternativet och anger ett absolut utgångsdatum för filen. Cache-Control är modernare och ger mer detaljerad kontroll. Med Cache-Control kan du ange hur länge en resurs får cachas (max-age), om den får lagras mellan proxyservrar (public) eller bara i besökarens egen webbläsare (private), och om webbläsaren ens ska kontrollera om filen har ändrats (immutable). Detta är centralt för en välfungerande nginx asset cache.

Nginx asset cache: konfigurerar cachning för statiska filer

Placera cachningsreglerna i en location-block som matchar dina statiska tillgångar. Följande exempel cachar bilder, stylesheets, skript, typsnitt och ikoner i 30 dagar:

location ~* .(jpg|jpeg|png|gif|ico|css|js|woff|woff2|ttf|svg)$ { expires 30d; add_header Cache-Control "public, immutable"; }

expires 30d sätter utgångsdatumet till 30 dagar framåt. add_header Cache-Control "public, immutable" betyder att filen får cachas av både webbläsaren och eventuella mellanliggande cachar, och att webbläsaren inte ens ska kontrollera om filen har ändrats under de 30 dagarna. Det är en bra utgångspunkt för din nginx asset cache.

max-age – hur länge filen får ligga i cachen

max-age anges i sekunder och styr hur länge webbläsaren får använda sin lokala kopia utan att kontakta servern. 30 dagar motsvarar 2 592 000 sekunder. För filer som byts sällan, som logotyper och typsnitt, kan du sätta ett längre max-age. För CSS och JavaScript som uppdateras regelbundet är ett kortare max-age, tillsammans med versionsnummer i filnamnet, ett bättre val. Då kan webbläsaren cacha filen länge men fortfarande få den nya versionen när du byter filnamn.

Hur webbläsaren vet om filen har ändrats

När max-age har löpt ut skickar webbläsaren ett villkorat förfrågan till servern, vanligtvis med headrarna If-Modified-Since eller ETag. Servern svarar då antingen med 304 Not Modified om filen är oförändrad – då fortsätter webbläsaren att använda sin cachade kopia – eller med 200 OK och den uppdaterade filen om den har ändrats. Denna mekanism innebär att även korta max-age-värden kan minska bandbredden, eftersom servern slipper skicka hela filen igen när den inte har ändrats.

Cache-busting när filen uppdateras

När du sätter ett långt max-age riskerar du att besökaren ser en gammal version av filen efter en uppdatering. Lösningen är cache-busting: byt filnamnet eller lägg till ett versionsnummer i URL:en varje gång filen ändras, till exempel style.v2.css eller main.css?v=123. Då behandlar webbläsaren adressen som en ny fil och laddar hem den uppdaterade versionen i stället för att använda den gamla cachade kopian. Detta är särskilt viktigt när du har en långtgående nginx asset cache.

Verifiera att cachningen fungerar

Öppna webbläsarens utvecklarverktyg, gå till fliken Nätverk och ladda om sidan. Klicka på en statisk fil, till exempel en bild eller en CSS-fil, och titta på svarshuvudena. Du ska se Expires med ett datum i framtiden och Cache-Control med public och ett max-age-värde. Vid ett andra sidbesök ska filen laddas från webbläsarens cache, markerat som (disk cache) eller (memory cache), i stället för att hämtas från servern.

Vanliga misstag

  • Att cachna HTML-sidor med långt max-age. HTML bör ha ett kort max-age eller inget alls, annars riskerar besökaren att se gammalt innehåll efter en uppdatering.
  • Att glömma bort filtyper i location-blocket. Lägg till alla tillägg du vill cachna, inte bara de vanligaste.
  • Att använda private på publika tillgångar. private innebär att filen bara får lagras i den enskilda webbläsaren, inte hos mellanliggande cachar, vilket minskar nytan för återkommande besökare.
  • Att sätta samma cachningstid på allt. Bilder och typsnitt kan cachas länge, medan CSS och JavaScript som ändras ofta behöver kortare tider eller cache-busting.

Frågor och svar

Måste jag använda både expires och Cache-Control?

Nej, ett räcker. Cache-Control är modernare och ger mer kontroll, men expires fungerar bra för enkel cachning. Att ange båda skadar inte, men Cache-Control är det som webbläsaren prioriterar om de är olika.

Kan jag cachna olika filtyper på olika sätt?

Ja, skapa separata location-block för olika filtyper om du vill ha olika cachningstider. Till exempel kan bilder cachas i 30 dagar medan JavaScript cachas i sju dagar.

När ska jag rensa cachen?

Du rensar inte cachen på servern. I stället byter du filnamnet eller versionsnumret i URL:en så att webbläsaren tvingas ladda den nya filen.

Vad händer om jag sätter immutable på en fil som ändras?

Då kan webbläsaren fortsätta att använda en gammal version även efter att du har uppdaterat filen, förutsatt att URL:en är densamma. Använd bara immutable tillsammans med cache-busting, till exempel versionsnummer i filnamnet.

Relaterade artiklar