Alla artiklar

Nginx try_files: sätt rätt fallback i ditt serverblock

För robotar
22 november 2026
Nginx try_files: sätt rätt fallback i ditt serverblock

Nginx try_files: sätt rätt fallback i ditt serverblock

directivet try_files är ett av de mest använda i nginx. Det låter dig berätta för servern vilka filer den ska leta efter, i vilken ordning, och vad som ska hända om ingen av dem finns. För statiska sajter, enkelsidiga appar (SPA) och reverse proxy är det ofta skillnaden mellan en sida som laddar och en 404-fel.

Vad try_files gör

try_files tar en lista med sökvägar och ett sista alternativ. Nginx kollar varje sökväg i tur och ordning. Den första som finns på disken används, och resten ignoreras. Finns ingen av filerna, går begäran vidare till det sista argumentet – antingen en intern omdirigering till en URI eller en statuskod som =404.

Det här gör direktivet användbart i två vanliga situationer:

  1. Att prova att leverera en verklig fil, och annars visa en fallback-sida.
  2. Att skicka alla okända begäranden till index.html så att en SPA kan hantera routningen själv.

Syntax och kontext

try_files kan placeras i server- eller location-block. Syntaxen ser ut så här:

try_files fil1 fil2 ... sista-argumentet;

Varje sökväg är relativ till dokumentroten (eller alias om det är satt). Det sista argumentet behandlas annorlunda: om det börjar med @ är det en namngiven location; om det börjar med = returnerar nginx en HTTP-statuskod istället för att leta vidare.

Hur nginx kollar filerna

När nginx tar emot en begäran gör den följande:

  1. Bygger upp den fullständiga sökvägen från dokumentroten och begärda URI.
  2. Kollar om den första filen finns och är läsbar.
  3. Om ja – levererar den filen och avslutar.
  4. Om nej – går till nästa fil i listan.
  5. Om ingen fil matchar – hanteras det sista argumentet.

Det är väsentligt att förstå att nginx bara kollar om filen finns, inte om innehållet är giltigt. En tom fil räknas som att den finns.

Sista argumentet: fallback eller statuskod

Det sista argumentet är det som avgör vad som händer när ingen fil hittas. Det kan vara:

  • En URI, till exempel /index.html – en intern omdirigering där nginx behandlar begäran som om den kommit till den sökvägen.
  • En namngiven location, till exempel @fallback – användbart när du vill sköta fallback-logiken i ett eget location-block.
  • =404, =403 eller en annan statuskod – nginx returnerar koden direkt utan att leta efter fler filer.

Ett vanligt mönster för statiska sajter är att avsluta med /index.html. Då levereras filen om den finns, och annars skickas besökaren till startsidan istället för att få ett fel.

Exempel: statisk sajt med fallback

För en ren statisk sajt kan du lägga direktivet i ett location /-block:

location / {
    try_files $uri $uri/ /index.html;
}

Här kollar nginx först om den begärda filen finns, sedan om det är en katalog, och slutligen om ingen av dem matchar levereras /index.html. Det är ett säkert sätt att se till att besökare alltid får något svar.

Exempel: SPA med klientroutning

En enkel­sidig applikation som React, Vue eller Angular sköter sin egen routning i webbläsaren. Om en användare laddar om på en djup länk som /konto/instillningar finns inte den filen på servern, och utan try_files blir svaret 404.

Lösningen är att skicka alla begäranden som inte matchar en riktig fil till index.html, så att SPA:ens JavaScript kan ta över:

location / {
    try_files $uri $uri/ /index.html;
}

Eftersom alla routningssökvägar i en SPA hanteras av JavaScript räcker det att varje okänd begäran landar på samma startsida. Därefter tar appen över och visar rätt vy.

Exempel: reverse proxy med statisk fallback

När du kör en backend som tjänar API:er men vill att nginx ska leverera statiska filer först kan du kombinera try_files med proxy_pass:

location / {
    try_files $uri @backend;
}

location @backend {
    proxy_pass http://localhost:3000;
}

Nginx försöker först hitta en lokal fil. Om ingen finns skickas begäran vidare till backend-servern via den namngivna locationen @backend. Det är ett smidigt sätt att blanda statiskt innehåll och dynamiska API:er i samma serverblock.

Vanliga misstag

Fel ordning på filerna. Nginx använder den första matchande filen. Om du lägger /index.html före $uri kommer varje begäran att landa på startsidan, även när den riktiga filen finns.

Glömt sista argumentet. Ett try_files utan sista alternativ kan leda till oväntat beteende eller att nginx inte vet vad den ska göra när ingen fil matchar.

Felaktiga sökvägar. Sökvägarna är relativa till dokumentroten. Om du använder alias måste du tänka på att sökvägen tolkas annorlunda, annars pekar try_files på fel ställe.

Glömmer att testa efter ändring. Alltid ladda om nginx med nginx -t och systemctl reload nginx efter att du redigerat konfigurationen, och testa att både befintliga filer och fallback fungerar.

Sammanfattning

try_files ger dig kontroll över vad nginx ska göra när en fil inte finns. Det är centralt för statiska sajter, SPA:er och konfigurationer som kombinerar lokala filer med en backend. Nyckeln är att lista filerna i rätt ordning och alltid avsluta med ett tydligt sista argument – antingen en fallback-URI, en namngiven location eller en statuskod.

Relaterat på ngssc.se: Nginx felsidor: visa egna sidor vid 404 och 500-fel, Nginx serverblock statisk sajt spa: bygg ett komplett serverblock."

Relaterade artiklar